Den gamla byprästen vaknade upp en söndagsmorgon och upptäckte att det var strålande väder. Det var en fantastisk dag, och han ville mycket hellre spela golf än att stå i kyrkan och predika för sin gamla församling. Det var alltid samma människor som kom, och han kände att en gudstjänst mer eller mindre skulle inte göra så stor skillnad ifråga om deras frälsning.
Prästen var i vanliga fall mycket plikttrogen, men han hade samtidigt en oerhört stark last i golfspelandet. Inget annat kunde locka honom. Vare sig kvinnor, kortspel, dryckenskap eller droger hade någonsin lockat honom, men golfen…
Han bestämde sig för att skolka från sin gudstjänst och istället åka långt långt bort, där han garanterat inte skulle stöta på någon han kände, och han skulle definitivt inte ha prästkragen på sig.
Han ringde kyrkvaktmästaren som lovade att ställa in gudstjänsten och istället erbjuda besökarna en bönestund i enskildhet.
Därefter åkte prästen iväg 20 mil, till en underbar och välskött golfbana. Fåglarna kvittrade, solen värmde honom och det luktade fantastiskt ute i det fria.
Samtidigt som han slog vände sig Sankte Per till Gud och frågade:
– Du tänker väl ändå inte låta honom komma undan med det här?
Gud suckade och svarade:
– Nej, jag antar att jag inte kan låta det ske. Det vore fel.
Bollen flög i en perfekt bana genom luften. Prästen hade aldrig någonsin slagit ett så bra slag i hela sitt liv. Tack vare den svaga vinden och skruven på bollen vek den av lite även i sidled och närmade sig flaggan. Den landade bara några meter från hålet och rullade framåt tills den avslutade med att lägga sig tillrätta i hålet. Prästen hade just gjort en 300 meters ”hole in one”.
Sankte Per gapade av förvåning och efter nästan en hel minut återfick han talförmågan och vände sig mot Gud och frågade:
– Varför lät du honom göra så?
Gud log brett och svarade:
– Vem kan han berätta det för?